Jaha, Katerina Janousch har skrivit ytterligare en sexbok. How exciting. Inbunden till på köpet. Vem köper en inbunden bok om svenska kvinnors sexuella fantasier?
Tydligen är en vanlig fantasi hantverkare, bevare mig väl.
Jag har aldrig fantiserat om något dylikt. Eller jo, det har jag, ibland fantiserar jag om hur en målar om min hall samtidigt som den andra med perfekt synkronisering med den andra tapetserar toalettrummet.
Det ska komma en mellan 8 - 18 ("håll dig inne mellan angivna tider") och vad passar då bättre än att slänga upp alla sin kurslitteratur på sängen och sedan, förhoppningsvis, läsa den?

Jaja,  det här är bara litteraturen till min kvällskurs, dessutom saknas det en hel del, t.ex Unga kvinnor, Min morbror trollkarlen, Harry Potter och Bilbo. Visste ni att när Bilbo först gavs ut hette den Hompen eller en resa dit och tillbaks igen?
Erik Andersson gjorde den senaste nyöversättningen, om det kan man läsa i Översättarens anmärkning, som jag önskar mig hett i julklapp, men eftersom jag inte kommer att få den, blir så illa tvungen att sno köpa själv.

Oj, just nu älskar alla Loka Kanarp va? Utom jag, för jag är en åsna, eller hur det nu hette i Karlssons klister-reklamen.

Jag vet inte, jag är lite trött på trenden att "wow, vi tar ett helt liv/roman/film och sammanfattar det lite coolt och klatschigt på fyra serierutor" (och blir på köpet stämplade som briljanta).

Men sen är jag ju varken cool eller boende på Söder eller i söderförort så det var kanske inte heller väntat att jag skulle förstå.

Göteborgsposten tycker Att älska som en porrstjärna av Neil Strauss och Jenna Jamesson är "rolig i sin närgångenhet" och "ja, faktiskt, ibland rätt sexig".

Jag stör mig varje gång jag ser det på reklemtexten på baksidan av boken. Jag undrar exakt var det var recensenten tyckte var sexigt? Var det beskrivningarna av de gånger Jenna våldtogs? När en porrfilmsdirektör dränkte Jennas nakna bästis? Hur en fet, medelålders, flintskallig man tycker att Jennas tonåriga pussy är världens skönaste och absolut vill ha henne som porrstjärna efter provknullet?
Jenna framstår ju som en trevlig tjej i boken (nä, inte ironi) men vad fan - skarp businesswoman som mår jättebra och som älskar att ha sex och inte förnekar sig själv? Come the fuck on. Genom hela boken skriver Jenna om saknaden av sin mamma som dog när Jenna var väldigt ung, hon blir våldtagen flera gånger, redan som tonåring, hennes pappa tycker det är helt OK (!) att Jenna spelar in porrfilm (Jenna skriver något i stil med att hon blev glad för nu visste hon att det var det hon ville göra helhjärtat och det lilla tvivel hon kände innan berodde bara på att hon oroade sig vad pappan skulle säga)och uppsluppna konversationer om hur många pappan sköt ihjäl i Vietnam förs runt matbordet och ingen visar minsta tecken på att tycka att det snarare är sjukt tragiskt och inte något roligt.
Hela familjen verkar, som en socialtant skulle säga, dysfunktionell.
Jag fattar verkligen inte hur man kan tycka boken är rolig och sexig. Alltså, jag fattar inte. Om man är 12 år och just haft sin första nattliga pollution, kanske.
Och nej, det handlar inte om att jag är sexmotståndare, som någon säkert tror nu. Det handlar om att jag tycker det är jävligt sorgligt att man vill visa sin fitta för fem miljoner män eller ens vill ha ett tjog olika män inuti sig och att jag tycker det bevisas ganska effektivt att det inte alls är "smarta, normala" kvinnor som blir porrfilmstjärnor.

Om det här var boken som skulle bevisa att porrstjärnor mår psykiskt bra misslyckades den tyvärr kapitalt.

(Ordet "älska" känns dessutom som omöjigt att kombinera med "porrstjärna" i samma mening.)

Ibland när jag går in på bokhandeln i tja, ett stort varuhus i Stockholm, undrar jag hur mycket mer de skulle sälja om någon log mot en.

Jag ska inte förmätet säga att de känner igen mig, men eftersom bra bokhandlar är min fritidsgård borde de känna igen mig.

Och jo, en av dem ler vänligt och nickar. Och guess what, ibland har det hänt att jag valt dem över Hedengrens bara på grund av det där igenkännande leendet.

Jag bor i Stockholm city. Det vimlar av bokhandlar här, de flesta har likartade pris.

Något måste få mig att gå tillbaks till just dem.

En enkel, snabb och korrekt, och framför allt, lönechefer, take note - GRATIS sak som ett leende och ett igenkänannde mot en (stam)kund kan faktiskt vara avgörande.

Hjälp! Spindel! I toalettrummet. Mamma har i alla fall lärt sig så mycket, att när jag ringer och VRÅÅÅÅÅÅÅÅLAR kommer man omedelbart utan tjafs. (Och nej, jag vrålade inte besinningslöst, jag lurade henne verkligen inte att tro att jag höll på att bli mördad. Jag kan konsten att vråla artikulerat.)
Hon hittade inte spindeln. "Den har gått, fattar du väl. Den är inte här! Titta!" Gått vart, kan man fråga sig. Ut i lägenheten? Jag dör.
Gud, det här som skulle bli en så trevlig kväll och morgon. Hade köpt årets första vörtbröd.
Jag vågar inte gå in där nu, i badrummet alltså.
Mitt smink är därinne. Jag vågar inte hämta det. Nu kommer inte Maria vilja umgås med mig.
Som tur var hade jag köpt ny tandborste och tandkräm i går! Sköter det i köket nu.
Jaha, jag får väl börja kissa i duschen då.
Alltså, sånt här är värt att skaffa katt för. Eller sambo. Kanske skulle vara värt det ändå. Köket är så stort att det även tjänar som arbetsplats, dessutom är det inte bara en utan två robusta, sekelskiftes spegeldörrar som skiljer köket från rummet. Så slipper man se och höra den. Sambon.

DN sammanfattar det bra själv: "Mycket är oerhört bra i Joyce Carol Oates aggressiva satir över den heliga amerikanska familjen. Men nyss begravda barn skriver man inte romaner om på behagligt avstånd, konstaterar Malin Ullgren."

Känns lite som diskussionen efter Naipul, med nobelprispengarna i ryggen, förkunnade att han skulle köpa sex för dem, och genast möttes av krav att priset skulle dras tillbaka.

Bra litteratur är bra litteratur är bra litteratur. Det har ingenting med författarens bakomvarande etik att göra.

En räv i min smak.

OK, jag har aldrig ätit böcker, som herr Räv i Franziska Biermanns briljanta och otroligt charmiga  lilla berättelse Räven som slukade böcker, men jag brukar lukta på dem.

Godast av alla luktade Stora boken om Barnen i bullerbyn, den med blått omslag.

Nu för tiden brukar böcker tyvärr lukta helt neutralt. Ibland, när jag är i en bokhandel, kan jag inte hålla mig och försöker diskret sniffa snabbt. Är dock rädd för att ses som 1. galen 2. någon som någon missuppfattar snyter sig i böckerna. (Hjälp!)

Godast genomgående luktar pocketböcker från 60- och 70-talet. Det de saknade i bindning vägs med råge upp av lukten. Mmm. Books like that just aren't made anymore...

Taschenbutiken i Köpenhamn.