Förlagsvetenskap i Stockholm tittar tydligen på tre saker när de antar en: kvantitet samt kvalitet på tidigare studier, personligt brev samt arbetslivserfarenhet.

Jag har jobbat en dag på bokmässan i Frankfurt. Resten består av extraledare på gymnasieklassresor, jobb i hemtjänst samt kassan på Ica. Antagligen inte den erfarenhet de är ute efter.

Och kvantitet och kvalitet på tidigare studier? Nja... Jag har väl runt 250 poäng i Ladok, men kvalitet på dem, knappast!

Jag tycker inte om när ordet missbrukas, men här känns det faktiskt passande: ÅNGEST. ANGST. Riktig tonårssådan.

Hur ska jag övertyga dem om att ta in mig?

Jag har velat jobba i förlagsbranschen sedan jag var...ok, liten är väl viss överdrift, men i övre tonåren i alla fall. Lund krävde 20.0 i betyg, så där var det inte en chans, Stockholm en fil. kand., som jag håller på med nu. Om det bara vore personligt brev, samt kanske högskoleprovet, det gick ändå tämligen bra, det berodde på. Det där med arbetslivserfarenhet samt kvalitet på tidigare studier får mig illamående.

Jag är 28 år nu. Egentligen tycker jag inte det är särskilt gammalt, men sedan läser man någon chick lit-bok där det fan alltid står "inga barn ännu? tic toc, tic toc, tic toc!"

Jaha, ska man hänvisa till den biologiska klockan i det personliga brevet? "Ni måste ta in mig, så jag kan få en färdig utbildning, ett riktigt jobb och kunna SKAFFA BARN INNAN JAG BLIR INFERTIL!!!"

Seriöst. Jag kan faktiskt inte sova på nätterna när jag tänker på det här.

Eller vänta... Min mamma var gymnasielärare och tog ofta hem buntar med svenskuppsater, som jag glatt läste igenom och hade synpunkter på, redan i mellanstadieålder, och det är väl ändå lite lektör över det?

Bra, då kan jag med gott samvete skriva att jag velat jobba på bokförlag sedan jag var 9...