Senaste inläggen

Av M. - 17 mars 2010 21:31

Är det här  något slags skämt?

(Älskar Ulf Starks slutkommentar!)

För några år sedan var det vi som förfasade oss/skrattade åt amerikanarna som  krävde att Max skulle ha kläder på sig och inte vara naken/med endast blöja om böckerna skulle ges ut i USA.

And look where we are heading now!


Jag behövs verkligen i bokbranschen...

ANNONS
Av M. - 12 februari 2010 10:20

Förlagsvetenskap i Stockholm tittar tydligen på tre saker när de antar en: kvantitet samt kvalitet på tidigare studier, personligt brev samt arbetslivserfarenhet.

Jag har jobbat en dag på bokmässan i Frankfurt. Resten består av extraledare på gymnasieklassresor, jobb i hemtjänst samt kassan på Ica. Antagligen inte den erfarenhet de är ute efter.

Och kvantitet och kvalitet på tidigare studier? Nja... Jag har väl runt 250 poäng i Ladok, men kvalitet på dem, knappast!

Jag tycker inte om när ordet missbrukas, men här känns det faktiskt passande: ÅNGEST. ANGST. Riktig tonårssådan.

Hur ska jag övertyga dem om att ta in mig?

Jag har velat jobba i förlagsbranschen sedan jag var...ok, liten är väl viss överdrift, men i övre tonåren i alla fall. Lund krävde 20.0 i betyg, så där var det inte en chans, Stockholm en fil. kand., som jag håller på med nu. Om det bara vore personligt brev, samt kanske högskoleprovet, det gick ändå tämligen bra, det berodde på. Det där med arbetslivserfarenhet samt kvalitet på tidigare studier får mig illamående.

Jag är 28 år nu. Egentligen tycker jag inte det är särskilt gammalt, men sedan läser man någon chick lit-bok där det fan alltid står "inga barn ännu? tic toc, tic toc, tic toc!"

Jaha, ska man hänvisa till den biologiska klockan i det personliga brevet? "Ni måste ta in mig, så jag kan få en färdig utbildning, ett riktigt jobb och kunna SKAFFA BARN INNAN JAG BLIR INFERTIL!!!"

Seriöst. Jag kan faktiskt inte sova på nätterna när jag tänker på det här.


Eller vänta... Min mamma var gymnasielärare och tog ofta hem buntar med svenskuppsater, som jag glatt läste igenom och hade synpunkter på, redan i mellanstadieålder, och det är väl ändå lite lektör över det?

Bra, då kan jag med gott samvete skriva att jag velat jobba på bokförlag sedan jag var 9...

ANNONS
Av M. - 25 januari 2010 22:08

  Hur Bernadotte blev Sveriges kronprins (råkade skriva kornpris två gånger! Kanske skulle passa den nya vad ska vi säga snällare än bonnigt, lantlige, blivande prinsen), detta exemplar väl inte från tryckåret 1853, men åtminstone från en tid då bokpriserna i Sverige var bundna.

Köpte The Lovely Bones i går. Eftersom de flesta som recenserar den väljer att göra det med de två första meningarna, vilket jag kan förstå, väljer jag att även delge er denna boks två första, imponerande meningar:

" Då jag tid efter annan förnummit, huruledes förvillande framställningar blifvit gjorda, dels af sådane, som troligen känt till förhållanderna, eller som åtminstone bordt känna till dem, t.ex H. Exc. Utrikes Statsministern von Engeströms, H. Exc. Grefve M. Björnstjerna, Professor Geyer m. fl., dels af andra, som varit okunniga om förhållanderna, men i alla fall skrifvit om, huru Thronföljare-valet i Örebro, år 1810, uppkommit och blifvit fullbordadt; så kan jag icke annat än beklaga dem, som, för att insinuera sig, låtit sig begagnas dertill och frångått sanningen, för att bereda sig hvad man kallar ynnest.

De återigen, som skrifvit uti ämnet, utan att känna förhållanderna, beklagar jag derför, att troligen deras penningelystnad eller allt för stora begär att i skrift offentligen utgjuta sina tankar förledt dem att inför allmänheten tala om händelser och facta, som för dem vore insvepta i mörker och således icke kunde af dem sanningsenligt framställas."


Meningarna var längre förr.


Kuriosa: Jag har bråkat med H. Exc. Utrikes Statsminstesterns von Engeströms vad kan det bli, barnbarnsbarnbarnsbarnbarn? Han kallade mig för idiot.

Av M. - 25 januari 2010 22:02

  Får icke hållas i lånebibliotek och läsciklar, skrev de, men glömde nämna kurssamlingar på Internet. SUCKERS.


Hoppsan! Just när man trodde sig vara en intälektuel jijant så upptäckte man att man tyckte om Nick Carter, som tydligen, att döma av mina kursares och lärares reaktioner, var dåtidens svar på Liza Marklund.

Och vilket svar sen! I ovan visade Carruthers, brottslingarnes konung, får Nick Carter slåss mot "den mest inpiskade skälm, hvars make man skall leta efter i detta välsignade land". Inte ens att bli levande begravd i ett nedbrunnet hus hindrar vår hjälte att göra sin plikt. Mycket rafflande.

Av M. - 2 januari 2010 23:42

Varsel, inköpt för tio spänn på Alfa antikvariat, 80-talslimning med bladen utfallande i takt med snöflingorna på Stockholms gator.

Varför har ingen sagt hur bra Stephen King är!?

För det är han. Han är ju lysande! En suverän berättare, stilist och psykolog.

Jag trodde att han var en värsta sortens trashförfattare i stil med harlequinutbudet.

Ser fram emot många bra skräckisar framöver.

Det enda dumma är att tja, jag är rädd. Väldigt rädd av mig. Och ensamboende. Nu vågar jag inte sova, men inte heller läsa vidare.

Nog tyckte jag filmen var hemsk, men boken är hemskare. Dessutom sorgligare. I filmen verkade ju Jack galen och osympatisk redan från början, i boken fördjupas och förmänskligas hans karaktär. Den fruktlösa kampen med galenskapen som han bara hamnar djupare och djupare i.

Bulimilektyr, finns det något som heter så? Nu finns det det!

Man får inte nog, man bara måste få mer, snabbt snabbt snabbt, om man så ska hoppa över ord, meningar, sidor för att komma framåt fortast möjligast.

Det enda som hindrar mig att läsa vidare nu är mörkret utanför.

Av M. - 1 januari 2010 21:50

  Jag vet! I januari ska jag bara läsa orange böcker! I'm like, so original!

För säkerhets skull la jag även dit min sax, så att ni inte ska tveka om hur många olika orange saker jag har.

(Och ja, boken i mitten nedersta raden heter Allt du skulle vilja veta om fornkyrkan men aldrig vågat fråga om. Du såg inte fel.)

Long time no see, förresten. Det här med att blogga är faktiskt lite jobbigt.

Av M. - 15 december 2009 13:15

Vågar verkligen inte gå och fråga någon bibliotikarie IRL...

I somras lånade jag en bok  på ett bibliotek på Söder. Eftersom det är tvärs över stan från där jag bor, har det inte blivit att jag återlämnat den. (Orka åker till Söder, liksom... Hela två stationer från t-centralen!)

Dock har jag upptäckt att boken är struken från min lista över lånade böcker! Trots att den ligger kvar hemma, finns den alltså inte med under mina lån någonstans.

Jag vill ju ändå återlämna den men nu vågar jag helt enkelt inte. Är rädd att det kommer att vara skyhöga böter, vad blir det, 5 kronor per vecka sedan i somras?

Om den inte ens finns registrerad, av någon underlig anledning, är det onekligen mest lockande att ha kvar den hemma i stället för att riskera chockböter.

Vad skall jag göra? Tror ni den återregisterar sig själv på mitt konto när jag lämnar tillbaks den? (Har ej heller fått några krav på den, trots att jag *vet* att den varit med på min lista en gång i tiden.)

Av M. - 14 december 2009 20:59

 

De första julklapparna inhandlande, till en 17-åring.

Persepolis och le Petit Prince.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Stat

stats

stati

Följ bloggen

Följ hekate med Blogkeen
Följ hekate med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se